Den bästa medicinen mot Lady Migrän har fyra ben, lång svans, svajiga öron, mjuk tunga och vackert blå ögon. Har medicinen x 8 här hemma. Tillskott för ännu bättre effekt har också fyra ben, röd/vita i färgen, stora öron, vacker lång nos, knorrig/rak svans och världens varmaste blick. Ytterligare tillskott som husse nu åkt för att införskaffa är B&J Chocolate Fudge Brownie. Ska minsan vinka av Lady Migrän illa kvickt!

Som synes har småttingarna nu fått känna jorden och gräset under sina små söta tassar. De älskade det! Igår var vädret alldeles lagom för en första stund ute, inte för varmt och inte för kallt. Vädret har inte varit på vår sida sista tiden. När vi väl haft möjlighet att ta ut småttingarna så har det varit dåligt väder. Men nu så! Mamma Dyrkisen fick följa med och hålla koll och vara stöd. Stödet verkade dom då sannerligen inte behöva, de härjade på som vanligt. Dyrkisen njöt av att få vara ute med småttingarna och knata runt i långlina och leta efter något ätbart. Valparna utvecklas verkligen mycket nu. Idag gav Herr Mörkblå ett leende till Joel! Först i kullen med det. Så typiskt att jag missade det, hände så klart när jag satt på jobbet… Förhoppningsvis kommer det fler leenden. Öronen reser sig nu mer och mer. Cleo, Herr Orange och Herr Brun har varsitt stående öra och alla tre har ett som är på väg upp. Sen har Herr Mörkblå , Herr Turkos och Herr Obandad börjat få rätt så lätta öron. Bara Hera och Romanov som vi inte ser att öronen börjat flaxa på ännu, men det kommer nog snart. Alla har då sylvassa tänder, det är ett som är säkert! Men de är samtidigt ljuvligt gosiga. Riktiga mysproppar! Som jag nämnde sist så har vi alltså 3 hanvalpar kvar, varav två av dessa är Herr Mörkblå och Herr Orange. Om du är intresserad av rasen eller av våra valpar så tveka inte att höra av dig eller kika på vår kennelsida www.spisis.com för att få veta mer om valpkullen. Just det, idag har vi vägt småttingarna oxå! Just nu ser vikterna ut så här:

1. Obandad hane – 3870 gram
2. Rosa tik ”Hera” – 3735 gram
3. Mörkblå hane – 3920 gram
4. Lila tik ”Cleo” – 3380 gram
5. Grön hane ”Romanov” – 3940 gram
6. Orange hane – 3580 gram
7. Turkos hane – 3900 gram
8. Brun hane – 3520 gram

I lördags hade vi besök av Dyrka och Yras uppfödare Sofie Lönn, kennel Enigma. Hon var här för att kolla igenom valparna med oss och ge sin åsikt om de små liven. Sofie är i princip uppvuxen i valplådan, med just faraohundar, så hon vet verkligen vad hon ska kika efter. Hennes stöd och råd är ovärderliga för oss, hon och hennes mamma Madelene Lönn är underbara mentorer och vi är så tacksamma att de ger så mycket av sin tid och kunskap! Sofie offrade till exempel sin första lediga lördag på evigheter till att köra från Stockholm till Örebro för att kolla på våra valpar, ge oss råd i vårt val av foderhundar och hjälpa oss med en fotografering. Hon är för go! Lite smörgåstårta och sockerkaka med chokladglasyr blev hon i alla fall bjuden på. Sen väntar något annat på henne, vilken dag som helst nu ;-) Hur gick det då undrar ni kanske? Jo vi blev lite klokare på hur vi ska tänka. Av tikarna blir det Fröken Rosa, Spisi’s Know You Want Me, som blir den tik vi sätter ut på foder. Hon ska flytta till Katrineholm och kommer till vardags kallas för Hera.

Sedan är det inte helt klart vem av hanarna vi behåller, vi måste se att kulorna kommer fram som de ska och att inget oväntat sker vid besiktningen, men det är väl i stort sett bestämt. För den som är intresserad så finns det just nu 3 vackra och positiva pojkar kvar,  Herr Orange och Herr Mörkblå är två av dessa.  Beroende sedan på vårt val av vilken hane vi sätter ut på foder så finns antingen Herr Turkos, Herr Obandad eller Herr Brun kvar. Hängde ni med? Anledningen till att det är någon av dessa hanar som är en av de 3 otingade hanarna beror på att vårt val av foderhanne påverkar hur våra andra valpköpare sedan väljer hane. Men det är bestämt att Herr Grön flyttar till Stockholm och att han ska heta Romanov. Han och Fröken Lila, som ska heta Cleo, kommer i princip att bo grannar i Stockholm och umgås en hel del. Kan passa på att avslöja stamtavlenamnen också! Det blir temat ”Want” och namnen är dessa:

Spisi’s Know You Want Me
Spisi’s Don’t Want To Share
Spisi’s Take What I Want
Spisi’s Most Wanted
Spisi’s Cause I Want To
Spisi’s Give Me What I Want
Spisi’s Say What You Want

Spisi’s Know You Want Me – Hera

Spisi’s Know You Want Me – Hera

Spisi’s Cause I Want To – Cleo

Spisi’s Cause I Want To – Cleo

Spisi’s Want It All – Romanov

Spisi’s Want It All – Romanov

Är man trött så är man. Då kan man somna mitt i språnget eller mitt i när man är på väg att resa sig. Inte lätt att vara en trött liten valp!

Herr Brun har lite beslutsångest… Upp eller ner? Ner eller upp? Ja det är frågan det. Vi hoppas dock att han bestämmer sig för upp på båda två ;-) För tillfället är han den enda om att ha fått upp ett öra. Herr Orange började få lite resning på sina tidigare i veckan men det verkar ha avstannat. På de övriga ser vi inga tendenser riktigt ännu. Pojkarna börjar nu bli ”stora”. Deras privata delar börjar komma fram! Aldrig förr har man väl blivit så glad för att se små kulor?

Valparna växer så det knakar! Nu är de riktiga pirayor, tänderna är sylvassa och de vill så klart smaka ordentligt på oss när vi är i valphagen. När vi plockar upp dom vill de dock bara pussas och gosa. Underbara helt enkelt! De får upptäcka varlden utanför valphagen en liten stund varje dag. Antingen är de helt själva med de vuxna hundarna eller så är de 2 eller 3 åt gången. De tar verkligen för sig och lektanten Yra är mycket populär. Dyrkisen har även hon ork att leka med småttingarna och hon är noga med att se till att vi tar hand om dom. Hon börjar få mer och mer ork men är väldigt mager. Magen är nu under kontroll men vi måste ta det försiktigt så den inte rasar igen. Hon är inte direkt vacker nu men som sagt fortfarande lika underbar med valparna. Efter varje gång som valparna ätit vill hon få gå in och lägga sig i bädden på rygg och låta dom dia en kort stund. Ibland när de är ute och leker utanför hagen så lägger hon sig för att de ska få snutta lite. Ja hon är sannerligen en god och tålmodig mor. Vi visade ju tidigare att Herr Orange öron var på väg uppåt. Nu är han inte ensam om det! Herr Brun har nämligen gått om Herr Orange för hans båda öron är snart helt uppe! Sååå bedårande!

Fröken Rosa är en riktg sötnos när hon sussar. Den nyaste leksaken i lådan fungerar utmärkt både att leka med och att sova på!

Idag blev valpisarna 5 veckor gamla, tiden går i en rasande fart! Dagen till ära har Herr Orange börjat lätta på sitt vänstra öra! Hur sött som helst :) Lite trötter var han dock när vi skulle fota, men det syns ändå. Valparna har även vägts och fått sin andra omgång med avmaskningsmedel. Vi gjorde dessutom ett väldigt misslyckat försök till poseringsbilder, men det blev som sagt väldigt misslyckat. Valparna var på tok för pigga och dessutom var de väldigt hungriga. Med andra ord hade de på tok för mycket sug på godiset och var på tok för pigga och rörliga för att det skulle bli bra. Så vi ska göra ett nytt försök imorrn. Invägningen idag visade:

1. Obandad hane – 3170 gram
2. Rosa tik – 2870 gram
3. Mörkblå hane - 3050 gram
4. Lila tik – 2670 gram
5. Grön hane – 3160 gram
6. Orange hane – 2840 gram
7. Turkos hane – 2990 gram
8. Brun hane – 2780 gram

Idag har matte gråtit tårar av glädje. Studsat som en tok och klappat händer och skrikit av lycka. Vår älskade lilla sockertopp gick nämligen ”all the way” idag på den internationella hundutställningen i Eskilstuna idag. Hon blev BIS valp! Det kändes ofattbart underbart, särskilt då detta var Yras sista gång i valpklass. Innan idag har hon inte kommit längre än flertalet BIM, mot sin bror Justin ”Enigma Just Watch Me”. Har varit jätte kul men samtidigt frustrerande. Så sent som igår när Yra ställdes ut på den nationella utställningen i Norrköping blev hon BIM mot sin bror. Jag skämtade då lite med Yra och Justins uppfödare Sofie, som också har kvar Justin hemma. Hon ville låna lite vatten av mig till hundarna. Mitt svar blev skämtsamt ”Ja visst, men det kostar ett BIR åt Yra”. Vi skrattade lite åt det och sen var det glömt. Men idag såg Sofie minsann till att betala tillbaka för vattnet, och det med råge! Vi är så stolta över vår prinsessa. Hon skötte sig jätte bra inne i den stora ringen med Sofie och hon visade verkligen att hon också kan visa upp sig riktigt bra. Jag och husse Joel är så tacksamma och glada för att Sofie och Madelene på Kennel Enigma har gett oss förtroendet att ta hand om denna underbara tös! Hon är vårt hjärtegryn och vi kunde inte vara stoltare. TACK! Nu väntar kudden på mig, har varit få timmars sömn i helgen på grund av allt för sena nätter och sedan uppstigning vid 5 på morgonen och låååånga intensiva utställningsdagar. Jag har en förhoppning om att imorgon kunna uppdatera med bilder från helgen, men det återstår att se då morgondagens schema är fullspäckat med valpköpare som kommer hit och fotografering av småttingarna. Så vi får se hur mycket jag faktiskt hinner med. Men nu, dags för kudden!

I början av veckan fick vi ett brev med posten innehållandes något väldigt efterlängtat! Nämligen Yras specialbeställda halsband från Minxdesign. Beställde ett halsband tidigt i somras, strax efter Midsommar. Tyvärr tänkte jag fel när jag mätte Yra och halsbandet bev därför på tok för litet! Min familjs lilla dvärgtax Elvira fick ta halsbandet istället, mamma skulle bara peta bort namnet Yra. Så jag beställde då ett nytt med rätt mått. Tyvärr drog det ut på tiden på grund av semester hos skaparen och sen trassel med maskinen. Men den som väntar på något gott… Nu är det i alla fall här och visst blev väl prinsessan fin? Dyrkisen har också ett halsband från Minxdesign, har visat upp det förut men kan visa det igen. Det är nu 1½ år gammalt men håller fortfarande bra och är lika fint! Bra kvalité!

Något som inte är lika roligt är Dyrkas nuvarande tillstånd. Just nu ser hon ut som ett staket och är inte sig lik alls, vare sig till sättet  eller exteriört. I måndags förra veckan började hon bli dålig i magen och vi har inte riktigt fått bukt med det ännu. Det är lite bättre nu men inte helt bra. Det tar på krafterna för henne och hennes ork finns helt enkelt inte kvar. Hon är fortfarande underbart duktig med valparna och vill vara med dom, det är när hon är med oss som man ser att hon är trött och eländig. Valpköpare orkar hon inte riktigt engagera sig i, vill helst bara få vara ifred och sova. Nu hoppas vi dock att vi ska lyckas få stopp på hennes dåliga mage så hon får bli sitt pigga och glada jag igen!