Så länge det finns hopp så finns det liv och så länge det finns liv finns det hopp. Det är något som jag tänkt på varje dag nu i under några veckor.  Anledningen till detta är att en helt underbar människa, vän, hundfanatiker, fotoälskare, webbdesigner, pysselskapare vid namn Frida just nu kämpar för allt hon är värd mot ondskan. Ondskan har nämligen intagit hennes kropp i form av ett monster, cancer. Läkarna säger att det inte längre finns något de kan göra, men Frida ger inte upp! Hon kämpar för fullt och jag och många andra runtomkring henne gör allt vi kan för att sända vår styrka till henne. Livet är så fruktansvärt orättvist men vi får inte sluta hoppas!

Igår läste jag tyvärr att Frida just nu är sämre, att hon har svåra smärtor. När jag idag tänkte på henne och på det hopp jag och många andra har för Fridas tillfrisknande kom jag att tänka på en gammal sång. Det är Michael Wiehe – ”Flickan och kråkan” som min morfar ofta spelade på sin gitarr för mig när jag växte upp. Den är vacker, den är sorgsen, den är varm och den är kall. Den berör mig och påminner mig att aldrig ge upp…

Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tagit slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent

O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent

Vi som vägrar ge upp har gett ett bidrag till Fridas fond i Cancerfonden.

Vi har nyss köpt en ny bil, en passat -04. Vad behöver man då som hundägare till den nya bilen? Jo en bilbur! Har tidigare kollar runt både länge och väl efter vilken modell som är säker och som har de funktioner jag önskar. Har tidigare haft Jeppe grindar i min förra passat, men det är inte så lyckat… Har man en hund som är orolig av att sitta i bilen eller kanske en unghund som hittar på hyss så kan det bli DYRT att bara ha grindar. Min älskade Vilja käkade nämligen upp innertaket i inte mindre än 3 bilar! Detta skedde vid tre separata tillfällen, hon tuggade alltså bara en gång per tillfälle. Skadorna var dock inte roliga. Så här såg innertaket ut i min senaste bil…

Jag har dock lärt mig av det misstaget och kommer nog aldrig mer bara ha grindar. Har man en bur med golv, tak och sidor åt alla håll så minimeras risken att hunden tuggar sönder något. Dessutom slipper man göra fula hål i bilen för att fästa grindarna! Kan inte bli mycket bättre ;-) Men visst, det man förlorar är ju ett visst packutrymme. Men man kan inte få riktigt allt. Hur som haver så ville vi ha en bilBUR och en som hade en mellanvägg som man kunde justera lite. Den skulle så klart också vara krocktestad och ha utrymningslucka. Valet var då rätt enkelt… Det blev en MIMSAFE Variocage i storlek XL.

Är riktigt nöjd! Klänns skönt att veta att den är krocktestad och godkänd åt alla håll, många burar är bara godkända åt ett visst håll. Dessutom har den riktiga deformeringszoner! Hightech! Vi har redan testkört den och Dyrkisen verkade nöjd :) Hon har ju gnällt en del i min förra bil sedan vi åkte till Stockholm dagen innan midsommar 2009. Vet inte varför men på slutet av den resan blev hon skrämd av något och började stressa i bilen. Har fått jobba lite på det och nu verkar det som att stressandet har släppt. Tror det blir ännu bättre nu också med buren för nu har hon inte lika stort område att gå runt på. Har nämligen avdelare i så hon har inte hela buren att röra sig på. Förmodligen ska vi flytta mellanväggen så att det blir så stort utrymme som möjligt i ena delen. Där för sen Dyrka och Yra ligga tillsammans. Blir nog alldeles lagom!

Så här sista veckan innan lilla Yra kommer hem försöker vi njuta av lugnet… innan valpstormen ;-) Har försökt förklara för Joel hur det är att ha en liten valp hemma. Hur mycket tid och energi det kommer ta av oss. Men även hur mycke glädje man får utav det! Han börjar väl så sakteligen förstå vad det innebär. Just därför har vi i helgen varit ute på härliga långpromenader tillsammans med Dyrka. Från och med nästa fredag blir det ju svårare för oss att gå tillsammans med Dyrka på långpromenader Det har varit strålande väder idag och vi njöt alla tre! Dyrkisen fick springa av sig en hel del och vi fick lite träningspass när vi plumsade i den djupa snön. Härligt!

Fler bilder från vår Vinterpromenad finns här.

… Enigma After Me Please, Yra.
Hon är inget yrväder men hon kommer sannerligen yra in i våra hjärtan och yra fram som en vind i ringarna! Det är alltså denna skönhet som vi stolt kan sähga att vi blir fodervärd åt…

Det blev tik nr 4, tösen med ett litet hjärta på bröstet/magen…

Nu är längtan STOOOR! Men knappt en vecka kvar tills damen är hemma hos oss :D

Snart får det bli slumpen som avgör lillans tilltalsnamn! Men vad nu tänker ni, ska hon inte heta Yra? Jo det var tänkt så… Men så började vi känna mer och mer att det är rätt likt Dyrka och det är inte så jätte bra. Sen är det i alla fall en av tikarna som vi kände inte passade att heta Yra. Det behövdes ett lite mjukare namnförslag. Därmed var namnletandet åter i gång!

Namnförslagen som dykt upp sedan dess och som känns aktuella är dessa:

Vinna - Kullen är en EGO-kull, så det är ett rätt passande tilltalsnamn.
Lewa – Afrikanskt namn som betyder vacker.
Mhina - Afrikanskt namn som betyder förtjusande, ljuvlig.
Chava – Hebreiskt namn som betyder liv. Uttalas som Cava, som också är i princip samma typ av dryck som fransk champagne. Lite fint så där ;)

Ja det är väl dessa namn som just nu är på tapeten. Vi har nog inte riktigt bestämt oss och det är grymt frustrerande! Både när jag skaffade Vilja och Dyrka så hade jag namnet redan klart för mig, det var bestämt långt innan lillan kom hem. Men nu är det in i sista sekund som namnvalet görs. Det är lite stressande får jag lov att erkänna… Stamtavlenamnet är i alla fall redan bestämt, Sofie hade ett riktigt tjusigt förslag and ME LIKE! Som sagt så är det en EGO-kull, ni får veta mer sen ;)

Men vad tycker och tänker ni? Några infallsvinklar vi kanske inte tänkt på?

…och in med det nya! Yepp, nu är det nya tider här på Devackra.com. Beslutade mig för att ge wordpress en chans och än så länge tycker jag det fungerar fint! Får väl erkänna att det tog ett tag innan jag vande mig vid att återgå till att koda sidorna. Frontpage har gjort mig väääldigt bekväm! Men det är inte förrens NU som jag inser hur uruselt programmet egentligen är. Nåja, nog om det! Som ni ser är allting nytt! Sidan är inte lika omfattande som förut men jag tror faktiskt inte att det är något ni kommer sakna ändå. Yras sida och sidan om oss tvåbenta i hushållet är inte klara ännu. Det får ni ha lite överseende med ;-) Ska även rensa bland länkarna (då många inte längre fungerar) och även fixa utseendet på gästboken. Så lite småfix är alltså kvar…

Tanken med denna nya layout är i alla fall att jag nu vill få sidan mer levande. Blir rätt lätt att blogga när man får en valp i huset! Eller rättare sagt har man mycket man vill blogga om… Men än så länge går vi ju i väntans tider. Fredagen den 12 februari hämtar vi hem godingen *längtar* Men vi vet ej ännu vem av sötnosarna det blir. Har även haft funderingar på ett annat namn, men vi är inte säkra. Än finns lite tid kvar att fundera! Men nu är det dags att krya till kojs, Joel och Dyrkisen ligger och väntar.  Sov gott!