Revanschen!

november 20, 2013


Friställd när domaren kommer


Friställd även under hanteringen. Svansen går så glatt!


Friställd framför domaren. Vackra Astipasti!

    

Dagen efter utställningen i Norrköping var det dags för nästa utställning i Eskilstuna! Idag var bara Asta anmäld och vi fick en ordentlig revansch, både med väder och med resultat :) Solen strålade som sjutton, det var nästan olidligt varmt! Med andra ord perfekt väder att visa faraohund i. Asta kändes riktigt bra idag. Vi hade ett fint samspel och hon var avslappnad och fokuserad. Friställde henne genom hela bedömningen, inklusive hanteringen. Är riktigt stolt över hur duktig hon var. Hon stod helt stilla, lite mer än en meter framför mig, och viftade glatt på svansen under tiden som domaren kollade tänder och kände igenom henne. Som ett riktigt proffs var hon! Framför domarbordet fick vi till det riktigt fint igen med friställandet och det kändes toppen. Idag sprang jag på lite snabbare med henne. Tyvärr lite fööööör snabbt. Vi höll på att knipa 2.a platsen i bästa tik men jag sprang bort det så vi blev 3:a. Lite irriterande faktiskt att det återigen var mitt fel… Men idag fick vi alla fall CERTET! WOOOHOO! Kändes lite bitterljuvt, för hade jag inte klantat till det under gårdagen i Norrköping hade Asta blivit champion idag. Men samtidigt kändes det riktigt toppen. Asta var inte helt redo för championklassen (uppenbarligen inte matte heller). Hon måste mogna ännu mer, både fysiskt och mentalt. Hon behöver kroppa på sig lite och hon måste lära sig att inte bli så uppslukad i all glädje över omgivningen när vi springer. Så jag ser det som att vi nu fick ytterligare tid i öppenklassen för att träna inför championklassen. Asta har redan gjort stoooora framsteg och jag tror det kommer hända mycket med henne inom det kommande året. Vårt lilla glada gökbo!

1

Action i ringen

november 20, 2013


Tältpinneraset


Inte bästa bilden på Asta men man ser hur framsidan rasat ner…


Yra och Sofie framför domaren


Yra och jag springer om BIR och BIM mot brorsan Justin och Sofie

Det är inte så lugnt och stillsamt som man kan tro i en utställningsring! Ibland kan det vara rena rama mentalbeskrivningen! Både för hund och förare… I Norrköping 17/8 var det vädergudarna som såg till att göra det lite spännande. Regnet föll och det blåste en del. Inte direkt optimalt väder att visa faraohund i. Asta är ju dessutom en tös som lätt spänner sig, oavsett om det är pga något kul eller för att hon fryser. Vi var ensamma i klassen och jag lyckades få Asta att stå helt okej, trots att regnet föll ordentligt när vi var inne. När vi första gången ställde upp oss inne hos domaren så rasar framsidan som de spänt upp, rakt ner på Asta! Den hade blivit vattenfylld och pinnarna höll inte för tyngden. Både tältduken, vattnet och pinnen ramlade ner på hennes rumpa. Men Asta tog det hela med ro och vi ställde upp igen framför domaren. Domaren ville ge Asta en möjlighet att röra på sig efter händelsen och när vi kommer tillbaka mot domartältet så rasar den andra pinnen som håller upp framsidan! rakt över både mig och Asta… Men Asta tog det återigen med ro och det var inga konstigheter att ställa upp henne igen. SÅÅÅÅ stolt över henne! Inte många faraohundar hade tagit allt det där med ro och klarat av att prestera ändå. Domaren kommenterade det också i kritiken och berömde hennes härliga mentalitet. Han tyckte dock att hon inte sträckte ut ordentligt i sina frambensrörelser och höll därför på CK:t. Lite surt kändes det… Det var mitt fel att hon inte sträckte ut frambensrörelserna riktigt, jag sprang för långsamt med henne! Hade vi fått detta CK hade vi även fått ett CERT. Men jag var ändå så himla stolt över hur Asta hanterade hela situationen och det var den största vinsten. Matte får göra bättre nästa gång. När det var dags för basenjisarna att entra ringen så hade regnet lagt sig lite. Nu var det mest bara lite duggregn och stundom helt uppehåll. Sofie visade både Yra och hennes bror Justin, urtjusigt som vanligt! Justin blev BIR och Yra BIM! Så stolt över vårt vackra yrväder.

0

En Liten förklaring

november 20, 2013

Det är med enorm stolthet som jag nu äntligen tar mig orken att förklara tystnaden här på bloggen. En väldigt liten Liten växer för fullt i min mage och all energi går åt till det! Yepp, nu ska flocken utökas med en högst efterlängtad människovalp :) Känslan är enorm! Det går inte att begripa riktigt. Men lyckan är totalt. Som vi längtat och väntat! Bilden är från dagen då vi gjorde KUB-UL. Nu är jag i v. 16+2 och vi räknar ner till lucia då vi äntligen ska få se vår lilla Liten igen. Orken är fortfarande inte på topp (läs: långt ifrån) men nu kände jag att det var dags att ruska tag i bloggen lite. Töserna verkar märka att något är på gång. Redan samma vecka som vi fick det där ljuvliga pluset så var Yra som besatt i att få ligga på min mage. Helt tokig var hon! Sen har töserna blivit väldigt måna om att vara nära mig. De vill ligga tätt intill och har extra koll på mig, särskilt när husse inte är hemma. Sedan v.6 har husse fått ta ett stooooort lass här hemma. Han sköter all markservice med hushåll och töserna, medan jag inte orkar annat än sova… Husse är redan en underbar pappa! Nu hoppas vi bara att det vänder lite snart, att orken blir lite bättre och att måendet i allmänhet blir lite bättre. Men jag ska inte klaga, det är ju för vårt lilla mirakel ♥

3

Någorlunda

augusti 15, 2013

Astipastis tass läker rätt fint, även om det går lite långsamt. Vi är fortfarande väldigt försiktiga med henne och hon har alltid på sig sin neoprensocka när hon går ut. Idag var andra gången på 2 veckor som hon fick en lite längre promenad. Vi utställningstränade lite tidigare ikväll och det var ostbåge som gällde! Jösses va hon är spänd och behöver få utlopp för all energi som lagrats de senaste 2 veckorna. Jag testade därför att cykla med henne i 5 minuter för att låta henne få ur sig den värsta energin. Åh va hon njöt! Sträckte ut fint och ville verkligen springa på. Men vi tog det rätt lugnt och jag tvingade henne springa på gräs så mycket som möjligt. Självklart hade hon sockan på sig. Tassen såg fin ut efteråt, inga synliga påfrestningar. Därefter testade vi att träna lite till med henne och det gick bättre. Nu ser det någorlunda ut med tanke på omständigheterna! Ska cykla med henne imorrn också så får vi hålla tummarna att vi får ur henne den värsta energin inför helgens två utställningar…

20130815-213834.jpgVä: Tassen i måndags. Hö: Tassen idag.

1

Hålla tummar…

augusti 12, 2013

20130812-120712.jpg
Asta skadade sin tass när vi var på basenjispecialen i Härjarö. Vi vet inte hur! Vi vet bara att när vi skulle gå till bilen så haltade hon. Det var halva trampdynan på ena tån på höger baktass som hade åkt bort. Nu efter lite mer än en vecka så har det läkt någorlunda och hon haltar inte längre. Bara hoppas att det hinner läka ordentligt till på lördag då vi åker till Norrköping! Bara att hålla tummar, tassar och tår.

0