Gårdagen blev inte riktigt bra för oss. Resultaten i Ransäter blev inte som önskat men så kan ju vara ibland i utställningsvärlden. Men det var sen när jag kommit hem som det jobbiga hände. Underbara, älskade husse skulle åka och hämta sin syster för att hjälpa henne med hennes dator. Så långt kom han dock inte, han blev fast i en krock. Joel stod still i en stor korsning med trafikljus, han hade rött. När det sedan slog om till grönt körde han ut i korsningen för att köra rakt genom den. Han hinner inte mer än växla upp till 2:ans växel förens han ser i vänster ögonvrå att det kommer en bil från vänster som ska korsa över korsningen samtidigt som honom. Han panikbromsar men hinner inte stanna i tid. Krocken är ett faktum. Vår bil åker in i den andra bilens högra framdäck. Skadorna på vår bil ser ni ovanför. Tack och lov hade Joel inte hunnit upp i mer än ca 20 km/h. Föraren i den andra bilen hävdar att han körde mot grönt men han var den enda bilen som kom från det hållet. Bakom Joel stod flertalet bilar, även en bredvid Joel i körfältet bredvid honom. Tyvärr var de alla fega  människor för ingen av dem stannade när olyckan skedde för att se hur det var med personerna i bilarna eller för att lämna vittnesmål. Så nu står ord mot ord. Joel tillkallade polisen, först ville de bara skicka en bärgningsbil. Men han stod på sig och till slut kom dom och fotade och tog vittnesmål av honom och de 4 personer som var i den andra bilen. Joel påpekade också att den andra föraren har väjningsplikt från den vägen som han kom, vilket inte Joel har.

Bilen gick inte att köra, så vi fick hjälp av en vän att bogsera hem den. Efter några timmar började Joel känna smärtor i nacken så det blev några timmar på akuten. Han fick träffa en ortoped och röntgas men de hittade inget. Han skickades hem med nacksmärtor som sakta började gå ut mot axeln. Nu hoppas vi bara att det bara är en sträckning eller spänning som kommer försvinna och aldrig mer göra sig påmind. Imorrn börjar tjorvet med försäkringsbolaget, bilen måste ju fixas för den går inte alls att köra. Eftersom att det inte finns vittnen som stannade kvar vid olyckan så blir det mer komplicerat. Men den andra föraren hade trots allt väjningsplikt, vilket även polisen noterat. Så förhoppningsvis ska vi inte behöva betala för något. Bilen är tack och lov helförsäkrad men vi vet inte riktigt om vi kan få en ersättningsbil av försäkringen. Allt sånt får vi fixa med imorrn när skaderegleringen på försäkringsbolaget har öppnat igen. Just nu är det bara att vänta, andas ut och ladda batterierna. Är bara glad att älskade husse hade änglavakt!

Filed under:
Allmänt by Sandra