Cry me a river

september 9, 2010

Tiden flyger mig förbi. Jag inser att om en vecka finns inga valpar kvar här hemma. Då är det endast jag, Joel, Dyrka och Yra kvar. Lägenheten kommer kännas tom, tyst och väldigt stor. Hur kunde 8 veckor passera så snabbt? Hur är det möjligt? Kroppen och skallen säger att det har minsann passerat och mer där till. Hjärtat säger dock att det inte gått mer än kanske 3 dagar. Matematiken går inte ihop. Igår kväll satt jag en stund framför datorn och fixade med lite saker inför leverans av valparna. I famnen låg Herr Obandad. Lillkillen var så trött så trött och det tog inte lång stund innan han somnade sött med huvudet i min hand. Känns som att det var igår hela han rymdes i min hand. Då knep det till i hjärtat. Jag måste säga hejdå till honom och hans 7 syskon. Det är så mycket blandade känslor! Jag är överlycklig för deras nya familjers skull för jag vet hur de väntat och längtat efter de små. Samtidigt är det en lättnad att få tillbaka sitt eget liv och hem med allt vad det innebär. Men samtidigt är dessa guldklimpar mina, Joels och Linneas älskade barnbarn. Vi är kennelmammor och kennelpappa och valparna har alla en speciell plats i våra hjärtan. Det känns så overkligt att säga hejdå till dom efter att ha tagit hand om dem sedan deras första andetag. Kommer helt klart bli gråtkalas nästa vecka när småttingarna åker. Både av lycka och av hjärtesorg.

För övrigt kan jag berätta att det imorgon är dags för ”D-day”, dvs besiktningsdags! Är väldigt nervöst, vill ju att alla de 8 små godingarna ska vara friska och krya. De är så klart det så vitt vi kan se, men vid besiktningen kan man upptäcka saker som inte syns utanpå. Så snälla, hålla nu tummar, tassar och tår för oss! Om allt går som det ska imorgon kommer Herr Turkos bli min och Linneas Eos, han kommer dock bo hemma hos Linnea och Lysa. Herr Brun kommer bli lilla Lykke och bo i Lidköping och Herr Obandad blir Ramses som kommer bo i Vallentuna. Som ni redan vet så ska Herr Grön bli Romanov och bo på Östermalm, nästan granne med syrran Fröken Lila som blir Cleo. Sen har vi lilla Herr Orange som blir Ceasar som ska bo i Salem. Fröken Rosa blir Hera, vår fodertik som kommer bo i Kristinehamn. Kvar har vi då Herr Mörkblå, som nu kallas Forrest, som fortfarande letar efter ett nytt hem. Han kommer få följa med Linnea och Eos hem till Luleå tills dess att han får ett eget. Så är det någon där ute som är nyfiken på denna underbara herre, kullens tjuren Ferdinand, så tveka inte att höra av er! Herr Mörkblå ska givetvis få ett tilltalsnamn också, men det klurar vi ännu på. Som sagt, håll tummar, tassar och tår för oss imorgon!

6 svar till “Cry me a river”

  1. HUA…… känner verkligen med dig/er. Hade nog inte klarat av att lämna iväg dom små djuren.. Var nog jobbigt att lämna iväg EN, tänk då 8 st… nästan så man börjar lipa bara man läser texten.. =(
    men dom har fått en fantastiskt första tid hos er å dom kommer säkert få det toppen hos sina nya ägare!
    Hang in there babe =)

  2. Hej,

    Hoppas besiktningen gick bra (klart den gjorde!) och att alla valparna nu laddat för flytten – de kommer ju få sååå spännande när de ska utforska världen…

    Håller tummarna för dig Sandra att du har vattenfast mascara – för jag kan förstå floderna som kommer rinna vid leverans :).

    KRAM!

  3. Haha, testa att ha dem kvar i sex månader får du känna hur gott det är :P Jag gråter bara på valpar som ska flyga långt, som man dels vet att man kanske aldrig mer träffar dem, och oron för flygresan.

  4. Du är lite mer van med att säga hejdå till småttingar, tror första kullen är värst… Men alla blir kvar i Sverige, varav 4 i Sthlm, 1 i lidköping och 1 i katrineholm. Sen behåller vi en hanne hos Linnea och han kommer jag verkligen att träffa mycket :) Sen har vi en kvar som vi ännu inte vet vart han hamnar…

  5. Vilket underbart foto! Och vilken lycka att få alla kvar i Sverige! Visst är det kul att få sälja till utlandet, men det är svårt att skicka dem långt bort.

  6. Tiden går så himla fort, förstår att det kommer bli jobbigt när de åker. Och vad skönt att alla får bo här i Sverige, hoppas jag får se några av dom framöver :) :)

Skriv ett svar