Lervälling och vinst

september 11, 2012

Sommarens helt klart värsta utställningsväder fick vi fredagen 31 augusti i Högbo bruk. Denna tredagars utställning inleddes med hällregn heeeeela dagen lång. Alla hundar och människor som trampade runt i allt det blöta gjorde ganska snabbt att området förvandlades till en enda stor lerpöl. Vissa ringar stod halvt under vatten och andra var bara ren lera. Var oändligt tacksam för mina gummistövlar och jag behåll både dom och regnjackan på när jag visade töserna. Inte nog med att vädret var omilt så var det även en rätt stressig dag. Tösernas uppfödare Sofie var på plats och hon behövde hjälp att visa några av hundarna för bedömningarna av basenj och faraohund krockade så klart! Fick därför en snabb genomgång om hur jag skulle visa Vega (Multi CH Enigma Surprise Me), som är Dyrkas mamma och Astas mormor. Stressade Sofie påminde mig (med glimten i ögat) att Vega aldrig är utställd utan CK och hon förväntade sig en biljett till veteranfinalen. Kan säga att pressen kändes! Vega är en oerhört vacker tik och hon kan sin sak i ringen. Men hon är inte heeeelt superlätt att ställa och när tanten nu skulle tvingas ut i hällregn och lervälling så var hon allt annat än samarbetsvillig. När Joel tog ut henne för att värma upp henne lite innan vi skulle in tittade hon på honom som om han var helt pantad. Trodde han att hon skulle GÅ UT i regnet? Frivilligt? Knappast… Han fick locka med köttbullar och det var knappt att han fick henne att gå fortare än en snigel.  När jag såg det fick jag lite lätt panik, hur sjutton skulle jag få henne att röra sig?

Fick släppa det ett tag och fokusera på Asta. Hon visar sig som en kratta i regn och idag var inget undantag. Visserligen gick det lite bättre än i Avesta men det gick allt annat än bra. Hon slutade som 3:a i sin klass, slagen av sina två snygga systrar Rut och Yatzy. Domaren Arne Foss gillade verkligen Asta men kände att hon helt enkelt behövde mer tid, att hon i jämförelse med systrarna var lite mer outvecklad. Snabbt som attan fick jag springa iväg med Asta och byta henne mot Vega. Ojoj, fick nästan dra henne till ringen. Köttbullarna fungerade inte för att få henne att röra sig, hon bara tittade på mig som om jag vore helt tom i bollen. Men det var bara att jobba på! På något sätt lyckades jag få med henne in i ringen i alla fall. Väl där inne jobbade jag som en tok för att få henne att röra sig.  Domaren tyckte det var strongt att en veteran ställde upp under dessa förhållanden och började applådera när vi sprang. Publiken började också applådera och då jädrans vaknade tant Vega till liv! Nu skulle hon showa! Sen gick det riktigt bra. Hon ställde upp sig snällt och med hjälp av applåder från domaren och publiken lyckades jag och Vega knipa en 2:a plats i bästa tik och bästa veteran! Vilken lättnad det var. Fick sedan hjälpa till och visa Vega i kennel Enigmas uppfödargrupp som fick HP och blev bästa grupp. Därefter var det bara att skynda sig till Sofie och basenjiringen för att se hur det gick där. 

Vi kom precis i tid för championtikarna. Jag fick hoppa in och visa Kayla och Sofie visade Yra. Jag var så nervös, ville så att det skulle gå bra för Yra när det inte hade gått så bra för Asta. All tid i leran och regnet skulle annars kännas lite blortkastad… Så min insats med Kayla var allt annat än den bästa och hon slutade som 4:e bästa tik. Yra däremot gick all the way till BIR! Vilken lycka! Vi fick även där bästa uppfödargrupp åt kennel Enigma. Med fyra finalbiljetter blev det rätt rörigt må ni tro. Men Sofie hade full koll och instruerade oss alla så allt flöt på så smidigt det bara kunde. Regnet fortsatte tyvärr att ösa ner och leran var djupare än djupast. Perfekt för en pimpinett Yra… Hon skötte sig ändå riktigt bra och sprang på i eländet. Tyvärr fick vi ingen placering med henne och uppfödargrupperna. Vega däremot lyckades knipa en 4:e plats i BIS-veteran!  STORT grattis :D Tack och lov hade vi bara anmält Asta och Yra till första dagen, för helgen fortsatte med mindre bra väder och området blev bara mer och mer upptrampat. Kan säga att det var lagom kul att packa ihop allt det leriga och blöta och slänga in i bilen när vi skulle hem. Väl hemma fick vi slita upp allt och tvätta allting och hänga tältet på tork. Men det kändes ändå rätt ok. Vi kom ju hem med en BIR-vinnare :)

Skriv ett svar