Igår fortsatte vi med Astas springträning. Det var riktigt varmt så vi tog det lite lugnt. Tack och lov så föll poletten ner lite snabbare denna gång och Asta uppförde sig riktigt bra när hon och husse joggade en stund. När hon och jag sedan tränade med utställningskopplet så gick det riktigt bra! Hon började slappna av och fokusera framåt på ett mer kontrollerat sätt. Hon sträckte även ut bra. Men det syntes att värmen kändes även för henne. Både svans och tunga hängde lite när vi sprang… Vi tränade även lite på stadga i ställandet. Jag vill kunna röra mig längre ifrån henne och jag vill att hon ska stå kvar med alla fyra tassar även efter att jag markerat ett rätt beteende. Det gick rätt så bra! Vissa dagar förstår hon det där ganska snabbt, medan vissa dagar tar det en stund innan poletten ramlar ner. Inte lätt när man bara är 11 månader och har ett gökbo i huvudet ;-) Sen måste jag få in i mitt eget gökbo till huvud att jag inte ska ställa henne så utsträckt… Då försvinner ju hennes fina bakbensvinklar. På bilden har jag lyckats med det igen, tyvärr! Hon hade sån härlig hållning och utstrålning och så klantar matte sig med att ställa henne för utsträckt. Suck! Nåja, jag får ta nya tag helt enkelt.

Man kanske skulle ta och anmäla tanten till någon utställning i sommar ändå? Hon vet ju fortfarande hur man visar upp sig!

Yra vet vikten av att ta en paus i träningen. Man ska inte överanstränga sig! När en sådan skönhet som hon sedan poserar lite sött så blir det så klart en konstpaus. Tänk att ”ogräs” kan ge en sån vacker känsla.

Vilken dag! Träning för hela lilla familjen. Först gymmet 1½ timme för matte och husse. Sen 3 timmars träning med de röda töserna ute på ÖHSBK. Vädret på topp, 18 grader i skuggan, och tösernas motivation var det inget fel på. Träning bjöd på en del kontraster! Allt från gräsätande konstpauser till gökboet till spänstiga uppvisningar. Mycket stolt över våra röda skönheter idag.   

Igår fick vi ett efterlängtat paket! Astas nya MINX-halsband. Är så jäkla nöjd med det! Tyckte fåglarna passade henne, ibland undrar man ju om det är ett gökbo i hennes huvud ;-) Färgerna är ljuvliga och tygerna är verkligen slitstarka. Valde vattenavvisande tyger. Asta är ju lite busigare av sig så hennes halsband slits och smutsas ner på ett annat sätt än tex Dyrkas.  Nu är det bara att invänta Yras nya :)

Idag packade vi ihop oss och drog iväg till ÖHSBK för att träna lite. Har varit väääldigt dålig på att åka iväg och träna sista tiden. Har blivit ”hemmaträning” eller när vi åkt iväg på kurs. Men nu ska vi ändra på det! Är så mycket roligare att åka iväg och träna och det märks på töserna att de behöver det. Idag var jag riktigt duktig tränare om jag får säga det själv! Strukturerad som sjutton. hade gjort en lista i förväg på vad jag skulle träna med alla tre töser. Annars är det ju lätt hänt att man ”duttar” lite i träningen. Men nu höll jag fokus och jag tror det även hjälpte töserna i träningen.

Asta körde vi springträning med. Hon måste få lära sig att fokusera när hon springer. Precis som en själv måste lära sig att jogga. Självklart kan hon trava och springa, men hon måste lära sig att göra det i fokus tillsammans med oss. För nu är hon lite ”all over the place” för att hon tycker det är så himla roligt… Det gick i alla fall väldigt bra. Hon började slappna av och fokusera och du fick hon bättre topline. Körde även snabba vändningar med henne för att tajta till henne med mig och det fungerade super! Sen körde vi handpåläggning med öppen hand, Gerards träning. Husse sprang iväg en bit bort och stod med en pinne och retades. Då fick hon rätt sug framåt och jag kunde manipulera hennes kropp och hon höll fokus och sug framåt med härlig pondus. Hon flög som skjuten ur en kanon fram till husse! Perfekt träning för henne. Sen blev det lite mer Gerard träning, lägga hakan i handen. Lätt som en plätt sa Asta. Avslutade sen med lite inkallningsövningar. Prima skinka gick det! Sitta kvar när matte går iväg långt är inga problem. Sen kommer hon som skjuten ur en kanon.  

Yra hade fullt sjå med att tränas att inte få vara med… Vilken olycklig tös vi hade i bilburen. Ojoj. Med henne körde vi bordkontroll. Hon har en tendens att vilja stå längst fram på kanten på bordet och det är inte där vi vill ha henne. Så nu hade vi tejpat mitten på bordet så jag hade koll. Fronten framför och bakställ bakom. Inga problem med det inte! Sen körde vi även med henne hakan i handen. Hon tycker verkligen det är superkul. Lilla knorren viftar så sött och så trycker hon ner hakan i husses hand. Tog även lite inkallningsträning med henne. Det var svårt tyckte hon! Hon var väldigt ofokuserad när vi tränade så jag avslutade ganska snabbt när det gick bra. Blir att träna mer på det med henne.

Dyrkisen var sist ut. Tanken var helt enkelt att få henne så frustrerad som möjligt så hon skulle vara taggad. Det lyckades! Hon var såååå sugen på att jobba. Har haft lite svårt att få henne att förstå att hon ska följa med i första steget i fotgåendet. Fotgående i gående start är inga problem, men däremot att få med henne från sittande. Men idag var det som att poletten hade trillat ner! Hon var så duktig! Med henne körde jag en del fotgående med svängar och stop. Svängarna gick super men stoppen har hon fortfarande lite svårt med. Hon har inte riktigt fattat att hon ska sätta sig då… Men men, vi kommer dit. Körde även 360 sväng åt höger och vänster. Höger var inga problem alls men vänster har vi en del att arbeta med. Hon behöver öva upp sin bakdelskontroll helt enkelt. ”Tysksvängen” hade vi ett genombrott på idag! Kom ju på att jag övat in ”runt” när jag lärde in en av frontövningarna i rallylydnaden. Så jag slängde in ett runt när jag skulle göra tysksvängen och vips så satt det! Att jag inte tänkt på det förut? Sen var det lite frontövningar med både höger och vänster ingång. Höger ingång fungerar prima då jag lärt in runt. Bara putsa på själv frontingången och sättandet vid min sida efter att hon gått runt mig. Vänster ingång har vi lite att jobba med, men jag tror det kommer lösa sig lite automatiskt när jag får henne att förstå att hon ska komma och sätta sig vid min sida när jag står still och säger ”fot”.  Utgångspositionen är helt enkelt något vi måste få till så löser sig en hel del övningar. Avslutnningsvis blev det lite läggande under gång. Ett säkert kort! Nemas problems sa Dyrkisen och slängde sig i marken.

Idag är jag helt enkelt en stolt matte! Träningen gick riktigt bra idag och töserna var nöjda och glada efterår. Precis som det ska vara! När lilla Asta fått lite mer fokus i huvudet tror jag nog att även hon ska få testa på lite rallylydnad. Tror hon kommer tycka det är kul. Yra vette katten… Hon trivs bäst med att lära sig trix. Men vi ska nog testa även med henne.

Igår var jag och husse återigen iväg på träning för Gerard O’Shea i Västerås och det blev en del rantandes runt i ringen. Nu ska vi alltså gå en 4 veckors handlingskurs! Tror det kommer bli toppen att slipa till våra kunskaper lite. Jag hade fullt upp då jag skulle träna både med Yra och Asta men även Eos. Tanken är att Eos ska hinna ställas ut en gång nu i sommar innan Linnea och Morgan flyttar upp till Luleå igen. Så då är det bäst att han och jag tränar ihop oss lite! Eos har ingen direkt utställningsvana heller så då gäller det att träna. Han sköter sig faktiskt riktigt bra och vid förra träningen då jag hade med honom för första gången så gick det lysande! Igår gick det dock inte lika bra. Han var inte alls lika fokuserad och visade tydligt att han var frustrerad och lite stressad. Gerard märkte det direkt och frågade snabbt vem det var som hade en löptik i gruppen. Nu var det ingen i gruppen som hade det utan Eos ”syster”, pinschern Lysa, som finns hemma hos matte och husse är i höglöpet just nu. Så Eos har det lite kämpigt där hemma med alla drifter som snurrar till det! Han är rätt så mager nu men ett foderbyte som just påbörjats ska nog råda bot på det. När Lysas löp sedan är över hoppas vi att lugnet lägger sig även i hans kropp så han kan gå upp i vikt igen. Men trots att han är lite tunn så är det härligt att få se hans steg!

Igår var det alltså en tung dag för Eos men vi tränade ändå och då och då gick det riktigt bra, trots all frustration. Asta skötte sig som vanligt riktigt bra. Sötnöten! Hon är så busig och sprallig så hon  har behov av passivitetsträningen i grupp. Blir naturligt så då vi stannar upp och lyssnar och tittar på det Gerard ska visa oss. Vi fick även öva lite särskilt för att knyta henne närmare mig när vi ska springa, så hon kan kanalisera sin energi lite bättre och inte spänna upp ryggen. Förhoppningsvis är vi något på spåret redan! Lilla Yra var också hon med. Sofie jobbar på Lupus foder där träningen är så hon passade på att hjälpa mig och träna lite med Yra. Även ett proffs behöver fräscha upp och förnya sina kunskaper ibland! Men jag undrar om Sofie förstod träningen, att det var hunden som skulle belönas? Som ni ser på bilden så tycks ju hon vara den som åt upp korven och inte Yra ;-)

Idag har vi tränat lite. Asta behöver öva en del på att springa fint. Självklart kan hon springa, det kan alla hundar! Men tösabiten har tyvärr en ful ovana. Hon blir så himla sprallig när vi ska springa ihop så hon spänner ryggen i allt sitt bus. Inte så fagert… Men det ska vi råda bot vi! Det blir en hel del springande och klickande för att få henne att förstå att hon ska slappna av fast med energi i steget. Inte helt lätt! Idag var första passet och det gick rätt så bra på slutet. Fina tösen började slappna av och ta ut steget rätt så fint. Från och med tisdag ska vi delta på en fyra veckors handlingkurs för Gerard O’Shea. Då ska vi finslipa våra färdigheter inför sommarens utställningar! Ska bli såååå kul! Vem vet, han kanske har något mirakel tips på Astas busspänningar. Hoppas, hoppas, hoppas!

Hipp hipp hurra för Dyrka fyller 6 år idag! Tänk att vår älskade tösabit blir 6 år. Känns som att hon nyss var 2! Men det är som man säger, tiden går fort när man har roligt :) Dyrka fick en riktigt tjusig födelsedagspresent idag. Ett sprillans nytt specialdesignat MINX halsband i somriga färger. Det ni! Är helnöjd! Hon passar perfekt i dessa härliga färger. Dyrka såg rätt nöjd ut hon med. Hon testade att jaga flygande frolicbitar i det och det fungerade prima. Så det fick godkänt! Dagen till ära skiner solen. Hon har redan fått en skön långpromenad och nu är det solning på ballis som gäller. Blir något gott att mumsa på ikväll också förståss ♥ Dyrkisen och vi hälsar stort grattis till hennes kära syskon i Enigmas O-kull! Hurra Hurra Hurra!

När solens strålar dyker in genom fönstret, då är soldyrkarna på plats! Liiiite jobbigt tycker Dyrkisen att det är, hon vill ju få sola själv. Fröken Yra vill däremot som alltid ligga nära och mysa. Varmt och skönt! Asta håller på att vänja sig vid värmen. Promenaderna utövas med lång flåsig tunga. Bäst du vänjer dig Asta, matte har beställt en lång och varm sommar!