Min kära mor har en krativitet utan dess like! Önskar jag hade ärvt åtminstonde 10% av det… Men vem vet, det kanske kommer på äldre dar? Mamsen gör allt från servettringar, mat och bakstickor, tennarmband och prydnadssaker till egengjorda chokladtryfflar! Senaste kreationerna var de här urläckra LP-skålarna som ni såg högst upp. Har gjort en beställning på både skålar och placeringskorthållare, bara måste ha! Har redan mat/baksticka och några fina tennarmband. Näst på önskelistan kommer nog de ursöta fåren. Skulle passa fint med en Sigrid i turkost *blink blink* Om ni tycker att mamsen kreationer är riktigt läckra och vill veta mer eller rent av beställa, så tveka inte att gå in på hennes hemsida Dessatre.se  och kika.

Äntligen! Nu har vi fått hem våra bröllopsbilder! Vår underbart duktiga fotograf Henrik Mill på Uppdragmedia har visat bilderna för oss i ett bildspel men idag fick vi hem bilderna på CD-rom. Fodralet och skivorna har han klätt med två av de ljuvliga bilderna han tagit på oss. En sån där liten detalj som får en att le. Nu börjar den härliga processen att sakta men säkert börja välja ut vilka av alla dessa 771 bilder som vi vill förstora! Sen ska vi så småningom även trycka upp en coffetable book, som Henrik så klart hjälper oss med. Men nu måste vi få smälta bilderna lite. Få njuta av känslan, vår kärlek, som Henrik fångat så väl. TACK Henrik!

Ibland straffar gud (eller vem det nu är) en med detsamma… Ibland får man istället en basenji som gör jobbet och då kommer det när man minst anar det! I fredags när jag gjorde en god gärning och surrade med tösernas uppfödare Sofie i telefon för att hålla henne sällskap när hon körde hem så gjorde jag ett stort misstag. Vi pratade lite om Yra och hennes syskon, vilken mognadsperiod de är i just nu. Då slant en liten groda ur min mun. Jag berömde Yra, ja jag nästan lovordade henne! Jag sa stolt till Sofie att Yra numera minsann inte behöver någon valphage när hon är ensam hemma med Dyrka, hon är lös i hela lägenheten och har minsann inte tagit sönder något. Sofie förstod genast mitt misstag och nästan skrek ”peppar, peppar, peppar!!!” Då insåg även jag vad jag gjort. Jag hade sagt det förbjudna högt, det som man inte får säga när man är basenjiägare… Jag sneglade lite på Yra som besvarade med sin vanliga sockersöta blick och huvudet på sne. Inte hade jag något att oroa mig för inte! Dagarna gick och jag tänkte inte mer på det. Jag visste ju inombords att Yra minsann inte skulle hitta på nått hyss bara för att jag sagt de där orden högt. Eller hur? Så igår när jag satt på jobbet fick jag ett MMS av husse. Det innehöll ovan visad bild och texten ”Yra…” . Need I say more? Bara att inse att man som basenjiägare ALDRIG får säga aldrig. Nu har vi en matta som är lite sliten på ena sidan, men det syns inte mer än på undersidan.  Tack och lov kunde det ha varit värre! Men det säger jag inte högt…

Något som jag länge funderat på att köpa fick vi igår. En sån här sockersöt gammaldags karamellskål. Hur underbart ljuvliga är de inte? Kan man annat än älska dom? Om vi nu ska hitta något negatvit med den är det i sådana fall att den är liiiite liten, hur ska allt mitt godis rymmas där i? Men så tänkte jag en stund… Nu kan jag ju fylla på den ofta istället, då känns det som att jag har ännu mer godis. Genious!

Så här i juletid finns det myckert vackert att titta på, städer och hem fylls av strålande juldekorationer. Min absoluta favorit är pumlan! De är så vackra i sina olika färger och utsmyckning. Under min uppväxt hade vi som tradition att då och då ge varandra någon vacker pumla i julklapp, ja hela familjen är lite pummeltokiga… Men när jag sedan flyttade söderut fick jag till min stora fasa se att det inte såldes pumlor i butikerna. Det som såldes var julgranskulor! Hur sjutton kan något så vackert heta något så tråkigt och fult?  Tack och lov har detta så sakteligen börjat uppmärksammats runt om i landet. Hittade bland annat denna artikel i DN där någon skrivit dessa kloka ord:

Pumlan förtjänar både erkännande och spridning. Ett ord som julgranskula är bara en beskrivning. Pumla förkroppsligar för öga och öra tingestens i fråga innersta väsen.

Men det är inte många i min omgivning som håller med om detta. När jag yttrar ordet pumla tittar folk på mig som om jag sagt något på ett utomjordiskt språk. Detta efterföljs ofta av ordentliga skrattsalvor och sedan har de glömt bort exakt vad det var för lustigt ord jag använde. Men skam den som ger sig! Min älskade sambo har i alla fall börjat säga pumla och ingen är gladare än jag. För här i huset (läs lägenheten) finns det sannerligen inga julgranskulor, bara vackra pumlor!

Det är inte bara i Dyrkisens mage som det växer och frodas! Nu har vi fått ytterliggare tillskott i familjen… Vårt lilla olivträd på balkongen har börjat få små oliver! Kors i taket! Allt är älskade husses förtjänst, det är han som sköter om hushållets gröna ting. Själv lyckas jag ju tyvärr bara ta död på allt. Apropå tillväxten i Dyrkas mage så är det idag dygn 49 och vi har idag känt ordentligt med rörelser i hennes mage! Åh vilken ljuvlig känsla det är att känna hur de små liven rör sig där inne. Snart kommer vi med lätthet kunna känna ännu mer rörelser och förmodligen även se det. Det är en sådan fantastisk grej. Önskar dock att vi hade lyckats få fram ett stetoskop och lyssnat på valparnas hjärtljud också. Det gjorde vi när min pinschertik Vilja var dräktig. Riktigt häftigt att höra! Men idag är lyckan ändå stor, vi har känt rörelser av kennelns första kull!

   
Lilla sockertoppen poserar så snällt! Ser ni hjärtat?

Vi kommer få njuta av väldigt vackra kvällar här också. Vi får nämligen en väldigt bra vy av solnedgången! Som bäddat för romantiska middagar på balkongen i sommar.