Igår fortsatte vi med Astas springträning. Det var riktigt varmt så vi tog det lite lugnt. Tack och lov så föll poletten ner lite snabbare denna gång och Asta uppförde sig riktigt bra när hon och husse joggade en stund. När hon och jag sedan tränade med utställningskopplet så gick det riktigt bra! Hon började slappna av och fokusera framåt på ett mer kontrollerat sätt. Hon sträckte även ut bra. Men det syntes att värmen kändes även för henne. Både svans och tunga hängde lite när vi sprang… Vi tränade även lite på stadga i ställandet. Jag vill kunna röra mig längre ifrån henne och jag vill att hon ska stå kvar med alla fyra tassar även efter att jag markerat ett rätt beteende. Det gick rätt så bra! Vissa dagar förstår hon det där ganska snabbt, medan vissa dagar tar det en stund innan poletten ramlar ner. Inte lätt när man bara är 11 månader och har ett gökbo i huvudet ;-) Sen måste jag få in i mitt eget gökbo till huvud att jag inte ska ställa henne så utsträckt… Då försvinner ju hennes fina bakbensvinklar. På bilden har jag lyckats med det igen, tyvärr! Hon hade sån härlig hållning och utstrålning och så klantar matte sig med att ställa henne för utsträckt. Suck! Nåja, jag får ta nya tag helt enkelt.

Man kanske skulle ta och anmäla tanten till någon utställning i sommar ändå? Hon vet ju fortfarande hur man visar upp sig!

Vilken dag! Träning för hela lilla familjen. Först gymmet 1½ timme för matte och husse. Sen 3 timmars träning med de röda töserna ute på ÖHSBK. Vädret på topp, 18 grader i skuggan, och tösernas motivation var det inget fel på. Träning bjöd på en del kontraster! Allt från gräsätande konstpauser till gökboet till spänstiga uppvisningar. Mycket stolt över våra röda skönheter idag.   

Idag packade vi ihop oss och drog iväg till ÖHSBK för att träna lite. Har varit väääldigt dålig på att åka iväg och träna sista tiden. Har blivit ”hemmaträning” eller när vi åkt iväg på kurs. Men nu ska vi ändra på det! Är så mycket roligare att åka iväg och träna och det märks på töserna att de behöver det. Idag var jag riktigt duktig tränare om jag får säga det själv! Strukturerad som sjutton. hade gjort en lista i förväg på vad jag skulle träna med alla tre töser. Annars är det ju lätt hänt att man ”duttar” lite i träningen. Men nu höll jag fokus och jag tror det även hjälpte töserna i träningen.

Asta körde vi springträning med. Hon måste få lära sig att fokusera när hon springer. Precis som en själv måste lära sig att jogga. Självklart kan hon trava och springa, men hon måste lära sig att göra det i fokus tillsammans med oss. För nu är hon lite ”all over the place” för att hon tycker det är så himla roligt… Det gick i alla fall väldigt bra. Hon började slappna av och fokusera och du fick hon bättre topline. Körde även snabba vändningar med henne för att tajta till henne med mig och det fungerade super! Sen körde vi handpåläggning med öppen hand, Gerards träning. Husse sprang iväg en bit bort och stod med en pinne och retades. Då fick hon rätt sug framåt och jag kunde manipulera hennes kropp och hon höll fokus och sug framåt med härlig pondus. Hon flög som skjuten ur en kanon fram till husse! Perfekt träning för henne. Sen blev det lite mer Gerard träning, lägga hakan i handen. Lätt som en plätt sa Asta. Avslutade sen med lite inkallningsövningar. Prima skinka gick det! Sitta kvar när matte går iväg långt är inga problem. Sen kommer hon som skjuten ur en kanon.  

Yra hade fullt sjå med att tränas att inte få vara med… Vilken olycklig tös vi hade i bilburen. Ojoj. Med henne körde vi bordkontroll. Hon har en tendens att vilja stå längst fram på kanten på bordet och det är inte där vi vill ha henne. Så nu hade vi tejpat mitten på bordet så jag hade koll. Fronten framför och bakställ bakom. Inga problem med det inte! Sen körde vi även med henne hakan i handen. Hon tycker verkligen det är superkul. Lilla knorren viftar så sött och så trycker hon ner hakan i husses hand. Tog även lite inkallningsträning med henne. Det var svårt tyckte hon! Hon var väldigt ofokuserad när vi tränade så jag avslutade ganska snabbt när det gick bra. Blir att träna mer på det med henne.

Dyrkisen var sist ut. Tanken var helt enkelt att få henne så frustrerad som möjligt så hon skulle vara taggad. Det lyckades! Hon var såååå sugen på att jobba. Har haft lite svårt att få henne att förstå att hon ska följa med i första steget i fotgåendet. Fotgående i gående start är inga problem, men däremot att få med henne från sittande. Men idag var det som att poletten hade trillat ner! Hon var så duktig! Med henne körde jag en del fotgående med svängar och stop. Svängarna gick super men stoppen har hon fortfarande lite svårt med. Hon har inte riktigt fattat att hon ska sätta sig då… Men men, vi kommer dit. Körde även 360 sväng åt höger och vänster. Höger var inga problem alls men vänster har vi en del att arbeta med. Hon behöver öva upp sin bakdelskontroll helt enkelt. ”Tysksvängen” hade vi ett genombrott på idag! Kom ju på att jag övat in ”runt” när jag lärde in en av frontövningarna i rallylydnaden. Så jag slängde in ett runt när jag skulle göra tysksvängen och vips så satt det! Att jag inte tänkt på det förut? Sen var det lite frontövningar med både höger och vänster ingång. Höger ingång fungerar prima då jag lärt in runt. Bara putsa på själv frontingången och sättandet vid min sida efter att hon gått runt mig. Vänster ingång har vi lite att jobba med, men jag tror det kommer lösa sig lite automatiskt när jag får henne att förstå att hon ska komma och sätta sig vid min sida när jag står still och säger ”fot”.  Utgångspositionen är helt enkelt något vi måste få till så löser sig en hel del övningar. Avslutnningsvis blev det lite läggande under gång. Ett säkert kort! Nemas problems sa Dyrkisen och slängde sig i marken.

Idag är jag helt enkelt en stolt matte! Träningen gick riktigt bra idag och töserna var nöjda och glada efterår. Precis som det ska vara! När lilla Asta fått lite mer fokus i huvudet tror jag nog att även hon ska få testa på lite rallylydnad. Tror hon kommer tycka det är kul. Yra vette katten… Hon trivs bäst med att lära sig trix. Men vi ska nog testa även med henne.

Igår var jag och husse återigen iväg på träning för Gerard O’Shea i Västerås och det blev en del rantandes runt i ringen. Nu ska vi alltså gå en 4 veckors handlingskurs! Tror det kommer bli toppen att slipa till våra kunskaper lite. Jag hade fullt upp då jag skulle träna både med Yra och Asta men även Eos. Tanken är att Eos ska hinna ställas ut en gång nu i sommar innan Linnea och Morgan flyttar upp till Luleå igen. Så då är det bäst att han och jag tränar ihop oss lite! Eos har ingen direkt utställningsvana heller så då gäller det att träna. Han sköter sig faktiskt riktigt bra och vid förra träningen då jag hade med honom för första gången så gick det lysande! Igår gick det dock inte lika bra. Han var inte alls lika fokuserad och visade tydligt att han var frustrerad och lite stressad. Gerard märkte det direkt och frågade snabbt vem det var som hade en löptik i gruppen. Nu var det ingen i gruppen som hade det utan Eos ”syster”, pinschern Lysa, som finns hemma hos matte och husse är i höglöpet just nu. Så Eos har det lite kämpigt där hemma med alla drifter som snurrar till det! Han är rätt så mager nu men ett foderbyte som just påbörjats ska nog råda bot på det. När Lysas löp sedan är över hoppas vi att lugnet lägger sig även i hans kropp så han kan gå upp i vikt igen. Men trots att han är lite tunn så är det härligt att få se hans steg!

Igår var det alltså en tung dag för Eos men vi tränade ändå och då och då gick det riktigt bra, trots all frustration. Asta skötte sig som vanligt riktigt bra. Sötnöten! Hon är så busig och sprallig så hon  har behov av passivitetsträningen i grupp. Blir naturligt så då vi stannar upp och lyssnar och tittar på det Gerard ska visa oss. Vi fick även öva lite särskilt för att knyta henne närmare mig när vi ska springa, så hon kan kanalisera sin energi lite bättre och inte spänna upp ryggen. Förhoppningsvis är vi något på spåret redan! Lilla Yra var också hon med. Sofie jobbar på Lupus foder där träningen är så hon passade på att hjälpa mig och träna lite med Yra. Även ett proffs behöver fräscha upp och förnya sina kunskaper ibland! Men jag undrar om Sofie förstod träningen, att det var hunden som skulle belönas? Som ni ser på bilden så tycks ju hon vara den som åt upp korven och inte Yra ;-)

Idag har vi tränat lite. Asta behöver öva en del på att springa fint. Självklart kan hon springa, det kan alla hundar! Men tösabiten har tyvärr en ful ovana. Hon blir så himla sprallig när vi ska springa ihop så hon spänner ryggen i allt sitt bus. Inte så fagert… Men det ska vi råda bot vi! Det blir en hel del springande och klickande för att få henne att förstå att hon ska slappna av fast med energi i steget. Inte helt lätt! Idag var första passet och det gick rätt så bra på slutet. Fina tösen började slappna av och ta ut steget rätt så fint. Från och med tisdag ska vi delta på en fyra veckors handlingkurs för Gerard O’Shea. Då ska vi finslipa våra färdigheter inför sommarens utställningar! Ska bli såååå kul! Vem vet, han kanske har något mirakel tips på Astas busspänningar. Hoppas, hoppas, hoppas!

Idag fick Asta följa med själv till Karlslund. Hon är ju ännu en liten junior som behöver vänja sig vid att stå på egna ben, utan tant Dyrka och tant Yras stöd. Idag hade vi även stämt träff med våra kära vänner vars barn är lite avvaktande till hundar. Då kändes det som att det räckte med en av tösernas sällskap på vår lilla picknick i det gröna. Asta är så full av energi! Hon skulle nog kunna springa i timmar om hon fick… Att gå lugnt och sansat (och inte flänga från sida till sida och göra hastiga ryck) var därmed en stor utmaning. Hon har haft en period då hon varit ganska lugn när vi varit ute med henne själv men den tycks vara förbi. Slyngelåldern är snart ett faktum! Det som räddar henne är att hon trots allt är ofantligt söt vårt lilla hjärta.

Idag var det Astas sista träning i valpklass. Vi åkte till Köping där SvVK hade utställning i KMV-hallen, där Asta ställdes ut för första gången. Lilltösen skötte sig riktigt bra idag, hon gjorde faktiskt några framsteg. Under uppvärmningen lyckades hon fokusera rätt bra och kunde trava på utan allt för mycket flamsande eller ”ostkrokande” för att hålla kontakt med mig. Detta har ju varit det som varit svårast för Asta. Allt är ju så roligt så hon vill ju bara springa på som tok och flamsa. Inte lätt när man älskar livet ;-) Domare för dagen var Regina Tromp-Pruijn från Nederländerna. Hon hade mycket god hand med hundarna och var en riktig showdomare som uppmanade publiken till applåder och hon förklarade alltid varför hon dömde som hon gjorde. Mycket trevligt! Asta skötte sig riktigt bra under hanteringen. Hon var som vanligt jätteglad i domaren men lyckades behålla ett fint lugn och stå snällt och stilla under hälsning och hantering. Inte lätt när man är så glad i alla som Asta är! Under ståendet hade hon full fokus och inga problem med friställandet. Idag testade jag att ställa mig lite längre bort  från henne och det var inga problem, hon stod så stilla och fint ändå. Asta är riktigt duktig på friställandet men vill så klart träna på att kunna flytta benen på henne utan att hon börjat flytta alla andra ben eller tappar fokus. Därför testade jag även att flytta ett framben på henne och det var inga problem. Stolt matte! Även om hon kan sånt på träning så är det en annan sak när man väl är i ringen. Travandet gick det bättre med än sist. Nu tog hon faktiskt flera travsteg men var mycket flamsig och uppe i det blå. Vill inte ta ifrån henne glädjen och drivet framåt så därför korrigerar jag henne inte utan låter henne lugna sig med tiden och fokuserar på att träna fokus framåt. Nu har vi lyckats komma lite längre med det! Idag fick Asta se sig slagen av hanvalpen och blev alltså BIM-valp. Domaren förklarade att hon verkligen gillade Asta och att Asta var mycket bättre i ståendet, men att hon på grund av sin flamsighet under rörelse inte riktigt var redo för att bli BIR. Helt ok för oss! Nästa gång vi entrar ringen så är det officiellt, då är det dags för juniorklass i Malmö! Kritken blev följande:

8 months old baby bitch and she’s very feminin. In stand I already like her a lot. Very nice head, type and confirmation for her age. In movement she needs more time to settle down but once in a while I can see that she has potential.

Tack allesammans på plats för en mycket trevlig förmiddag! Stort grattis också till alla vinnare!

Idag var det dags för Astas andra gång att entra ringen. Var ju ett tag sedan sist,  närmare bestämt 3.5 månader sedan. Det har verkligen hänt mycket med Asta sedan dess. Nu är hon en riktigt stor tös i kroppen! I knoppen är hon däremot en sprallig liten valp fortfarande. Just därför är det så bra att få möjlighet att träna på inofficiella utställningar. Idag var det dessutom i Örebro, i Kvinnerstaskolans ridhus. Lite kallt var det men framförallt trångt. Ungefär 30 minuter efter att de hade öppnat utställningen gick det knappt att gå där inne. Vi hann värma upp i ca 20 minuter och sen fanns det inte en möjlighet att ens kunna gå runt med sin hund. Det var proppfullt! Så vi fick tyvärr mest värma upp genom att träna på att stå fint och busa på platsen. Asta skötte sig i alla fall exemplariskt. Hon viftade glatt på svansen när domaren Kjell Lindström kom fram för att hälsa och gav honom sen en blöt puss. Hanteringen var inga problem, hon stod som en fura och viftade på svansen när domaren klämde och flyttade på bakben (det syns på översta bilden hur svansen svänger fint). Likaså när han kollade hennes tänder. När tösabiten sedan fortsatte att stå som en fura med pondus och utstrålning framför domarbordet blev jag så stolt! Hon är ju trots allt bara 8 månader gammal. Men när det var dags att trava fint påminde Asta mig om att hon fortfarande är som en kalv… Då var det hopp och studs och galopp, det var ju så roligt! Några travsteg fick vi till, men dom var få. Domaren tyckte trots det att Asta var riktigt fin och hon fick bli BIR-valp. Lite extra roligt med tanke på att Kjell tydligen nyligt blivit godkänd domare för faraohundarna.

Efter lite väntan så blev det sen dags för BIG finalen. Var 7 valpar som deltog och Asta stod återigen som en fura, totalt fokuserad på matte och köttbullen. Men denna gång tror jag inte hon bjöd på ett endaste travsteg… Det var helt enkelt sååååå himla roligt! :) Trots det så slutade vi som BIG-4:a! Kjell tyckte som sagt mycket om henne men eftersom hon  behöver träna lite på rörelserna så fick det bli en 4:e plats. Det tackar vi för! Nu har vi en väldigt trött Asta här hemma och mycket stolt matte och husse.

Nu är även Asta invigd i ringen! Debuten gick av stapeln på en inoff i Köping. Hon gjorde det strålande dessutom, hon slutade som BIG-3:a valp! Lilla Astipasti visade att hon trots sin ringa ålder (4½ månad) faktiskt kan sköta sig rätt så bra. Jag imponerades av henne då hon helt var med på noterna om att friställas både i individuella bedömningen och i gruppbedömningen. Hon hälsade glatt på domaren med svansviftning och puss. Sen testade hon så klart att komma undan från hanteringen, så trist att stå så där stilla… Men matte gav sig inte och då gav Asta istället med sig direkt och tuggade istället glatt i sig köttbullarna. Duktig kicka! Även springandet klarade hon bättre än väntat, särskilt med tanke på att vi inte övat på att springa med andra hundar! Men vi har så klart en del att öva på framöver, hon var mer uppe i luften än på marken när vi sprang. Domaren kommenterade detta med ”OJ va roligt hon tyckte det där var!”. Ja, Asta gillar att springa :) Nu är hon helt slut och sussar sött. Vackraste Astis!