Nu är även Asta invigd i ringen! Debuten gick av stapeln på en inoff i Köping. Hon gjorde det strålande dessutom, hon slutade som BIG-3:a valp! Lilla Astipasti visade att hon trots sin ringa ålder (4½ månad) faktiskt kan sköta sig rätt så bra. Jag imponerades av henne då hon helt var med på noterna om att friställas både i individuella bedömningen och i gruppbedömningen. Hon hälsade glatt på domaren med svansviftning och puss. Sen testade hon så klart att komma undan från hanteringen, så trist att stå så där stilla… Men matte gav sig inte och då gav Asta istället med sig direkt och tuggade istället glatt i sig köttbullarna. Duktig kicka! Även springandet klarade hon bättre än väntat, särskilt med tanke på att vi inte övat på att springa med andra hundar! Men vi har så klart en del att öva på framöver, hon var mer uppe i luften än på marken när vi sprang. Domaren kommenterade detta med ”OJ va roligt hon tyckte det där var!”. Ja, Asta gillar att springa :) Nu är hon helt slut och sussar sött. Vackraste Astis!

Det var på tiden. Nu har lilla tokfian fått en egen sida här hos devackra. Hon har även numera blivit utnämnd till den ”jobbigaste” valp jag haft. Tösabiten har nämligen tuggat sönder lite sladdar, gjort ett hål i soffan (som tack och lov inte syns), tuggat lite på vårt vardagsrumsbord, vår TV-bänk och sittpallen i hallen. Men vi hoppas och tror att det beror på tandömsningen som håller på för fullt. Håll tummarna för det! I övrigt har Asta fortsatt att visa sig vara en mycket exemplarisk valp. Vi tränar rätt mycket på kontakt och att vara lös. Igår hälsade vi på i gammelhusse och gammelmattes stuga och Asta fick vara helt lös. Trots att hon lätt kunde springa iväg från tomten så höll hon sig där och kom glatt rusande direkt när vi ropade. Lilla Astipasti är allt bra duktig!

Valpar är lite som ett kontrollerat kaos. Eller ja, så har i alla fall mnina valpar varit. Har hört talas om virvelvindar som inte gått att styra alls. Jag tackar min lycklig stjärna för att jag nu för femte gången i rad fått en valp som inte har virvelvindsyndromet… Men lite kaos ska det ju vara! Asta gör oss stolta och glada varje dag. Hon visar sit vackra leende, busar lite, får ett tockryck med Yra och busskäller lite. När vi sen ställer lite krav visar hon vad hon går för. Vi lyfter upp henne för att gå ut och kissa. Sätter ner henne på hallmattan och säger ”sitt”. Sedan sitter Asta där medan vi klär på oss och sätter på henne kopplet. Lugnt och stilla väntar hon på att vi ska bli klara och lyfta upp henne igen. Väl inne gör vi om proceduren, fast åt omvänt håll. Hon skuttar sedan glatt iväg när hon fått det magiska ”varsågod”. Lilla Asta är bara 12 veckor men hon kan redan kosten att vara kontrollerad i allt sitt valpiga kaos. Vårt hjärta!

Igår gjorde vi vårt andra försök till upptställningsbilder med  Asta, hon är alltså nästan 12 veckor på bilderna. Har tränat liiiite, mest på att kunna stå stilla med alla fyra tassar i marken och att låta mig flytta någon tass lite. Hon är väldigt duktig på träningen men det är svårt när matte tar väldigt gott godis och när matte vill flytta mer än en tass! Men hon lär sig, sakta men säkert! Vår vackra sockertopp :)

När man är liten måste man lära sig att lyssna på sitt namn. Dessutom måste man lära sig att komma när någon ropar ens namn. Asta har listat ut detta, hon äääälskar att komma när vi ropar! Matte och husse är mycket stolta över lillpluttan!

Tiden bara ruuusar förbi oss! Det märks främst på lilla Asta som nu är 11.5 vecka gammal. Det har blivit väldigt tydligt  att bröllopsbestyren fått tiden att gå ruskigt fort! Men nu lever vi så till slut som man och fru Älverud. Vilken ljuvlig känska det är! Kommer lägga ut någon bild lite längre fram, vet att det är många som är nyfikna ;-) Våra tre röda töser spenderade vår bröllopshelg på olika ”resorts”. Det var första bortavistelsen för Asta och hon skötte sig riktigt bra! Har inte fått några klagomål i alla fall :P Asta växer nu så det knakar. Det märktes bara på de tre dagar som hon var borta från oss att hon hade vuxit. Det märks även i hennes sätt att hon börjar mogna lite, sakta men säkert kan hon hålla koncentrationen längre och längre. Hon är väldigt fokuserad när vi tränar och hon tycker det är jättekul! Än så länge är det bara något kort pass då och då, vi leker och myser mest och uptäcker världen omkring oss. Allting går riktigt bra! Hon börjar bonda lite mer med Dyrkisen nu också, eller så är det kanske att Dyrka börjar tycka hon är mer ok när hon kan hålla sig lite lugn i hennes närhet… Bra går det i alla fall! Men visst är hon väl helt enkelt sockersöt med sina blå/gröna ögon? To die for!

Asta kan nu sitta på kommando. Riktigt duktig flicka! Hon förstår sitt namn och kan sitta och ta kontakt och vänta på varsågod för att få komma in efter en kisserunda. Vi är så stolta över lilla Asti pasti :)

Efter utställningen igår hade vi en liten fotostund med Hera. Trots att hon varit där i flera timmar, stigit upp väldigt tidigt, åkt i en ny bil och träffat massor med hundar och människor så var hon ändå pigg och samarbetsvillig på eftermiddagen! Hon är så duktig på att kunna slappna av i sin bur och vila, vilket är väl behövligt när man är ung och är på utställning. Hera är ännu väldigt omogen i kroppen och har massor kvar att utvecklas. Ska bli spännande att se! Vi är oerhört nöjda med hennes härliga utstrålning och temprament och det faktum att hon är väldigt intelligent och samarbetsvillig. Blir några till utställningar för tösen i sommar, men nu gör vi ett litet uppehåll till slutet av juli.

I helgen var vi iväg till tösernas födelseort! Var nämligen en internationell utställning på Vallentuna flygfält. Yra var anmäld och Dyrkisen fick följa med som sällskapsdam och träna lite iom att vi är lite ringrostiga… Som synes så visste Dyrkisen fortfarande vad hon skulle göra, det är bara lite skit på andra sidan kopplet (läs: matte) som måste fixas. På bilden ovan så är det Dyrkas uppfödare Sofie som ställer upp henne så fint! Jag måste helt enkelt skärpa till mig lite så vi inte skämmer ut oss helt nästa helg. Dyrka skötte sig  bra under vår hanteringsträning, men så bara *poff* så kom det lite troll i huvudet på henne. Vet inte riktigt vad hon sysslar med ibland. Men vi har en träning för Gerard inplanerad på onsdag så jag hoppas på att få lite tips och få bukt på trollen då. Vi ska ju trots allt kunna visa upp oss i Norrköping nu på söndag…. Nog om Dyrkisen. Yra var som sagt anmäld och fick visa upp sig i ringen. Hon blev slagen i unghundsklassen men fick CK. Sofie visade sedan deras importtik Kayla som vann sin klass med CK. Det innebar att jag fick ta över Yra för kampen om bästa tik. Där tog Sofie hem vinsten med Kayla och jag och Yra bibehöll vi vår placering och slutade alltså som 3:e bästa tik med Reserv-cert. Inte helt fel men vi hoppas att vi ska lyckas liiiite bättre nästa gång.

Idag fick vi finbesök av Hera med husse Gustav och matte Lovisa. Vi körde litet träningspass för Gustav och Hera, de ville visa upp sina nya kunskaper efter att de varit på drop-in handlerkurs för Gerard O’Shea i måndags. Jag har från början lärt upp Gustav efter Gerards teknik så vi skickade dit honom med Hera för att putsa upp kunskaperna och få lite inspiration. Det fick nog lite pusselbitar att falla på plats för Gustav, han kände sig säkrare efter träningen. Vi blev väldigt glada också att höra från Emelie (som brukar visa Dyrkas pappa Goliat) som var på plats med sina faraoner att Gustav och Hera skött sig exemplariskt! Så nu idag fick vi själva se hur duktiga de blivit tillsammans. De har blivit ett riktigt radarpar nu! Är verkligen stolt! Gustav tar verkligen till sig och engagerar sig i utställningsträningen. Trots att han aldrig tidigare ställt ut en hund i hela sitt liv eller tidigare tränat inför sådant så kan han nu på egen hand ställa upp Hera så fint. Nu jobbar de på att få till rörelserna också. Hera är en glad liten sprattlig tös. Hon vill gärna busa och det fungerar inte superbra att springa då… Men de jobbar på saken och sakta men säkert verkar de få även dessa pusselbitar på plats. Imorgon är det dags för Heras andra utställning. Hon och Gustav ska på en inoff i Ludvika för att träna lite. Oavsett hur det går så är det väldigt bra träning för dem båda. Så vi håller tummarna för ett bra träningspass imorrn. Heja Gurra och Hera!