Igår fick vi ett efterlängtat paket! Astas nya MINX-halsband. Är så jäkla nöjd med det! Tyckte fåglarna passade henne, ibland undrar man ju om det är ett gökbo i hennes huvud ;-) Färgerna är ljuvliga och tygerna är verkligen slitstarka. Valde vattenavvisande tyger. Asta är ju lite busigare av sig så hennes halsband slits och smutsas ner på ett annat sätt än tex Dyrkas.  Nu är det bara att invänta Yras nya :)

Idag packade vi ihop oss och drog iväg till ÖHSBK för att träna lite. Har varit väääldigt dålig på att åka iväg och träna sista tiden. Har blivit ”hemmaträning” eller när vi åkt iväg på kurs. Men nu ska vi ändra på det! Är så mycket roligare att åka iväg och träna och det märks på töserna att de behöver det. Idag var jag riktigt duktig tränare om jag får säga det själv! Strukturerad som sjutton. hade gjort en lista i förväg på vad jag skulle träna med alla tre töser. Annars är det ju lätt hänt att man ”duttar” lite i träningen. Men nu höll jag fokus och jag tror det även hjälpte töserna i träningen.

Asta körde vi springträning med. Hon måste få lära sig att fokusera när hon springer. Precis som en själv måste lära sig att jogga. Självklart kan hon trava och springa, men hon måste lära sig att göra det i fokus tillsammans med oss. För nu är hon lite ”all over the place” för att hon tycker det är så himla roligt… Det gick i alla fall väldigt bra. Hon började slappna av och fokusera och du fick hon bättre topline. Körde även snabba vändningar med henne för att tajta till henne med mig och det fungerade super! Sen körde vi handpåläggning med öppen hand, Gerards träning. Husse sprang iväg en bit bort och stod med en pinne och retades. Då fick hon rätt sug framåt och jag kunde manipulera hennes kropp och hon höll fokus och sug framåt med härlig pondus. Hon flög som skjuten ur en kanon fram till husse! Perfekt träning för henne. Sen blev det lite mer Gerard träning, lägga hakan i handen. Lätt som en plätt sa Asta. Avslutade sen med lite inkallningsövningar. Prima skinka gick det! Sitta kvar när matte går iväg långt är inga problem. Sen kommer hon som skjuten ur en kanon.  

Yra hade fullt sjå med att tränas att inte få vara med… Vilken olycklig tös vi hade i bilburen. Ojoj. Med henne körde vi bordkontroll. Hon har en tendens att vilja stå längst fram på kanten på bordet och det är inte där vi vill ha henne. Så nu hade vi tejpat mitten på bordet så jag hade koll. Fronten framför och bakställ bakom. Inga problem med det inte! Sen körde vi även med henne hakan i handen. Hon tycker verkligen det är superkul. Lilla knorren viftar så sött och så trycker hon ner hakan i husses hand. Tog även lite inkallningsträning med henne. Det var svårt tyckte hon! Hon var väldigt ofokuserad när vi tränade så jag avslutade ganska snabbt när det gick bra. Blir att träna mer på det med henne.

Dyrkisen var sist ut. Tanken var helt enkelt att få henne så frustrerad som möjligt så hon skulle vara taggad. Det lyckades! Hon var såååå sugen på att jobba. Har haft lite svårt att få henne att förstå att hon ska följa med i första steget i fotgåendet. Fotgående i gående start är inga problem, men däremot att få med henne från sittande. Men idag var det som att poletten hade trillat ner! Hon var så duktig! Med henne körde jag en del fotgående med svängar och stop. Svängarna gick super men stoppen har hon fortfarande lite svårt med. Hon har inte riktigt fattat att hon ska sätta sig då… Men men, vi kommer dit. Körde även 360 sväng åt höger och vänster. Höger var inga problem alls men vänster har vi en del att arbeta med. Hon behöver öva upp sin bakdelskontroll helt enkelt. ”Tysksvängen” hade vi ett genombrott på idag! Kom ju på att jag övat in ”runt” när jag lärde in en av frontövningarna i rallylydnaden. Så jag slängde in ett runt när jag skulle göra tysksvängen och vips så satt det! Att jag inte tänkt på det förut? Sen var det lite frontövningar med både höger och vänster ingång. Höger ingång fungerar prima då jag lärt in runt. Bara putsa på själv frontingången och sättandet vid min sida efter att hon gått runt mig. Vänster ingång har vi lite att jobba med, men jag tror det kommer lösa sig lite automatiskt när jag får henne att förstå att hon ska komma och sätta sig vid min sida när jag står still och säger ”fot”.  Utgångspositionen är helt enkelt något vi måste få till så löser sig en hel del övningar. Avslutnningsvis blev det lite läggande under gång. Ett säkert kort! Nemas problems sa Dyrkisen och slängde sig i marken.

Idag är jag helt enkelt en stolt matte! Träningen gick riktigt bra idag och töserna var nöjda och glada efterår. Precis som det ska vara! När lilla Asta fått lite mer fokus i huvudet tror jag nog att även hon ska få testa på lite rallylydnad. Tror hon kommer tycka det är kul. Yra vette katten… Hon trivs bäst med att lära sig trix. Men vi ska nog testa även med henne.

Igår var jag och husse återigen iväg på träning för Gerard O’Shea i Västerås och det blev en del rantandes runt i ringen. Nu ska vi alltså gå en 4 veckors handlingskurs! Tror det kommer bli toppen att slipa till våra kunskaper lite. Jag hade fullt upp då jag skulle träna både med Yra och Asta men även Eos. Tanken är att Eos ska hinna ställas ut en gång nu i sommar innan Linnea och Morgan flyttar upp till Luleå igen. Så då är det bäst att han och jag tränar ihop oss lite! Eos har ingen direkt utställningsvana heller så då gäller det att träna. Han sköter sig faktiskt riktigt bra och vid förra träningen då jag hade med honom för första gången så gick det lysande! Igår gick det dock inte lika bra. Han var inte alls lika fokuserad och visade tydligt att han var frustrerad och lite stressad. Gerard märkte det direkt och frågade snabbt vem det var som hade en löptik i gruppen. Nu var det ingen i gruppen som hade det utan Eos ”syster”, pinschern Lysa, som finns hemma hos matte och husse är i höglöpet just nu. Så Eos har det lite kämpigt där hemma med alla drifter som snurrar till det! Han är rätt så mager nu men ett foderbyte som just påbörjats ska nog råda bot på det. När Lysas löp sedan är över hoppas vi att lugnet lägger sig även i hans kropp så han kan gå upp i vikt igen. Men trots att han är lite tunn så är det härligt att få se hans steg!

Igår var det alltså en tung dag för Eos men vi tränade ändå och då och då gick det riktigt bra, trots all frustration. Asta skötte sig som vanligt riktigt bra. Sötnöten! Hon är så busig och sprallig så hon  har behov av passivitetsträningen i grupp. Blir naturligt så då vi stannar upp och lyssnar och tittar på det Gerard ska visa oss. Vi fick även öva lite särskilt för att knyta henne närmare mig när vi ska springa, så hon kan kanalisera sin energi lite bättre och inte spänna upp ryggen. Förhoppningsvis är vi något på spåret redan! Lilla Yra var också hon med. Sofie jobbar på Lupus foder där träningen är så hon passade på att hjälpa mig och träna lite med Yra. Även ett proffs behöver fräscha upp och förnya sina kunskaper ibland! Men jag undrar om Sofie förstod träningen, att det var hunden som skulle belönas? Som ni ser på bilden så tycks ju hon vara den som åt upp korven och inte Yra ;-)

Idag har vi tränat lite. Asta behöver öva en del på att springa fint. Självklart kan hon springa, det kan alla hundar! Men tösabiten har tyvärr en ful ovana. Hon blir så himla sprallig när vi ska springa ihop så hon spänner ryggen i allt sitt bus. Inte så fagert… Men det ska vi råda bot vi! Det blir en hel del springande och klickande för att få henne att förstå att hon ska slappna av fast med energi i steget. Inte helt lätt! Idag var första passet och det gick rätt så bra på slutet. Fina tösen började slappna av och ta ut steget rätt så fint. Från och med tisdag ska vi delta på en fyra veckors handlingkurs för Gerard O’Shea. Då ska vi finslipa våra färdigheter inför sommarens utställningar! Ska bli såååå kul! Vem vet, han kanske har något mirakel tips på Astas busspänningar. Hoppas, hoppas, hoppas!

Hipp hipp hurra för Dyrka fyller 6 år idag! Tänk att vår älskade tösabit blir 6 år. Känns som att hon nyss var 2! Men det är som man säger, tiden går fort när man har roligt :) Dyrka fick en riktigt tjusig födelsedagspresent idag. Ett sprillans nytt specialdesignat MINX halsband i somriga färger. Det ni! Är helnöjd! Hon passar perfekt i dessa härliga färger. Dyrka såg rätt nöjd ut hon med. Hon testade att jaga flygande frolicbitar i det och det fungerade prima. Så det fick godkänt! Dagen till ära skiner solen. Hon har redan fått en skön långpromenad och nu är det solning på ballis som gäller. Blir något gott att mumsa på ikväll också förståss ♥ Dyrkisen och vi hälsar stort grattis till hennes kära syskon i Enigmas O-kull! Hurra Hurra Hurra!

När solens strålar dyker in genom fönstret, då är soldyrkarna på plats! Liiiite jobbigt tycker Dyrkisen att det är, hon vill ju få sola själv. Fröken Yra vill däremot som alltid ligga nära och mysa. Varmt och skönt! Asta håller på att vänja sig vid värmen. Promenaderna utövas med lång flåsig tunga. Bäst du vänjer dig Asta, matte har beställt en lång och varm sommar!

Igår var det dags för utställning igen. Nu var det bara Asta som fick visa upp sig. Hon skötte sig riktigt bra måste jag säga! Men hon är som sgat ett riktigt energiknippe och slyngelåldern är snart ett faktum… Nåja, hon är i alla fall en glad slyngel ;-) Asta såg minsann till att hångla upp ALLA som ens närmade sig henne. tack och lov uppskattades det av alla. När vi väl var inne i ringen så kunde hon behärska sig rätt bra. Domaren var mycket noga och klämde och kände igenom hundarna ordentligt. Han tog sin tid och Asta stod blickstilla under hela hanteringen, med all fokus på köttbullen. Är mycket stolt över vår lilla junior! Travandet gick hyfsat, hon har ännu en förmåga att spänna till sig och dra på för mycket. Det kommer så klart med åldern men vi ska träna lite med klicker också så hon förstår att det är avslappnad energi som gäller. Själva poserandet kan hon dock! Hon tycker det är riktigt kul och kan fokusera och stå stilla längre stunder och vi övar på att jag backar bort riktigt långt då och då. Hon klarar det finfint! När jag ställer ut henne nu försöker jag inte tjorva allt för mycket med detaljer (som att framtassarna inte är paralella på denna bild) utan fokuserar på att behålla pondus, utstrålning och att jobba mig mer bort från henne och ge små hjälper. Just nu ska det mest bara vara kul för Asta. Tyvärr föll inte Astas typ domaren i smaken så vi fick nöja oss med ett Exc. och vinst i juniorklassen, utan CK. Det var ett bra träningstillfälle i alla fall och jag är så stolt över vår tösabit!

Idag fick Asta följa med själv till Karlslund. Hon är ju ännu en liten junior som behöver vänja sig vid att stå på egna ben, utan tant Dyrka och tant Yras stöd. Idag hade vi även stämt träff med våra kära vänner vars barn är lite avvaktande till hundar. Då kändes det som att det räckte med en av tösernas sällskap på vår lilla picknick i det gröna. Asta är så full av energi! Hon skulle nog kunna springa i timmar om hon fick… Att gå lugnt och sansat (och inte flänga från sida till sida och göra hastiga ryck) var därmed en stor utmaning. Hon har haft en period då hon varit ganska lugn när vi varit ute med henne själv men den tycks vara förbi. Slyngelåldern är snart ett faktum! Det som räddar henne är att hon trots allt är ofantligt söt vårt lilla hjärta.

Nu känns det på riktigt att våren är här. Sommaren är inte långt bort. Åh, ljuvliga känsla!

Lilla Astipasti stod som klistrad framför rutan idag. Inte fönsterrutan, utan TV-rutan. Filmen var så spännande! Hon stod ett bra tag och glodde framme vid bänken. Vi hann börja fundera om tösen gått och blivit närsynt innan hon kom och la sig i soffan och fortsatte att titta därifrån. Hon är allt bra söt när hon tittar TV :)