Igår var det dags för utställning igen. Nu var det bara Asta som fick visa upp sig. Hon skötte sig riktigt bra måste jag säga! Men hon är som sgat ett riktigt energiknippe och slyngelåldern är snart ett faktum… Nåja, hon är i alla fall en glad slyngel ;-) Asta såg minsann till att hångla upp ALLA som ens närmade sig henne. tack och lov uppskattades det av alla. När vi väl var inne i ringen så kunde hon behärska sig rätt bra. Domaren var mycket noga och klämde och kände igenom hundarna ordentligt. Han tog sin tid och Asta stod blickstilla under hela hanteringen, med all fokus på köttbullen. Är mycket stolt över vår lilla junior! Travandet gick hyfsat, hon har ännu en förmåga att spänna till sig och dra på för mycket. Det kommer så klart med åldern men vi ska träna lite med klicker också så hon förstår att det är avslappnad energi som gäller. Själva poserandet kan hon dock! Hon tycker det är riktigt kul och kan fokusera och stå stilla längre stunder och vi övar på att jag backar bort riktigt långt då och då. Hon klarar det finfint! När jag ställer ut henne nu försöker jag inte tjorva allt för mycket med detaljer (som att framtassarna inte är paralella på denna bild) utan fokuserar på att behålla pondus, utstrålning och att jobba mig mer bort från henne och ge små hjälper. Just nu ska det mest bara vara kul för Asta. Tyvärr föll inte Astas typ domaren i smaken så vi fick nöja oss med ett Exc. och vinst i juniorklassen, utan CK. Det var ett bra träningstillfälle i alla fall och jag är så stolt över vår tösabit!

Idag fick Asta följa med själv till Karlslund. Hon är ju ännu en liten junior som behöver vänja sig vid att stå på egna ben, utan tant Dyrka och tant Yras stöd. Idag hade vi även stämt träff med våra kära vänner vars barn är lite avvaktande till hundar. Då kändes det som att det räckte med en av tösernas sällskap på vår lilla picknick i det gröna. Asta är så full av energi! Hon skulle nog kunna springa i timmar om hon fick… Att gå lugnt och sansat (och inte flänga från sida till sida och göra hastiga ryck) var därmed en stor utmaning. Hon har haft en period då hon varit ganska lugn när vi varit ute med henne själv men den tycks vara förbi. Slyngelåldern är snart ett faktum! Det som räddar henne är att hon trots allt är ofantligt söt vårt lilla hjärta.

Nu känns det på riktigt att våren är här. Sommaren är inte långt bort. Åh, ljuvliga känsla!

Lilla Astipasti stod som klistrad framför rutan idag. Inte fönsterrutan, utan TV-rutan. Filmen var så spännande! Hon stod ett bra tag och glodde framme vid bänken. Vi hann börja fundera om tösen gått och blivit närsynt innan hon kom och la sig i soffan och fortsatte att titta därifrån. Hon är allt bra söt när hon tittar TV :)

Fina syskonen Hera och Eos.  Alltid lika roligt att se dom tillsammans!